Att vara en fasad

Om det finns ca 5000 verksamma tolkar och ca 800 är auktoriserade, så förstår vi att vi pratar om ett yrke där det flesta inte har beprövad kompetens, ett faktum som döljs, eftersom i varje förmedlings presentationskort står det att man bemannar uppdragen med Auktoriserade tolkar eller med specialkompetens i den mån det är möjligt, men siffrorna talar ett tydligt språk: 80 % av uppdragen utförs av icke auktoriserade tolkar. Och det är dessa som bestämmer status och lönestatistik. Vi har ett yrke där vem som helst kan kalla sig tolk, och som anlitas och skickas ut att tolka.

Jag menar inte att ickeauktoriserade tolkar är dåliga tolkar, men varför ska man satsa på yrket och auktorisera sig när man får jobb ändå? Vem som helst kan börja jobba som tolk. Vi konkurrerar med folk som kommer tillfälligt till yrket, med en kusin som lärde sig svenska snabbt, med hemtjänst folk som följer med till dr, med en undersköterska "som har läst spanska i skolan och är jätteduktig".

Vi har lågstatus yrke och vår sjunkande ersättning är en speglig av detta. Lägre arvode gör att färre satsar på att växa inom yrket, låga krav på vem som anlitas gör att de som vill ha det som yrke tappar lust och ork att fortsätta och börjar köra taxi eller jobba med annat.

Varför är det att så få som satsar på yrket och får auktorisation?

Vems ansvar är det att det ha blivit så? Vilket ansvar har tolkförmedlingarna? Vilket ansvar har stora kunder som landstingen, kommunerna, rättsväsendet? Vilket ansvar har Kammarkollegiet?

Vad tycker du?