Ljuset i slutet av tunneln

Ju mer man fördjupar sig i ämnet desto svårare är det att få ordning på det hela.
"Om vi hade något at jamföra oss med", funderade jag och såg jag ljuset i slutet av tunneln:
TECKENTOLKARNA! de gör exakt samma jobb som oss. Finns det skillnader mellan dena helsvenska tolkkår, med en stark rörelse bakom sig (handikappsrörelsen) med, i stort sett, helsvenka klienter... och oss?
Ja, det finns stora skillnader må ni tro.

De flesta (teckentolkar) är svenskar och fastanställda

• Alla är utbildade eller auktoriserade, de servar (enligt lag) sina svenska (flertalet) klienter t.o.m. på hyregästföreningsmötenivå.
• Tolkarnas löner höjs och förhandlas enligt kollektivavtal med rätt till semester, pension osv, osv.
• Tolkuppdragen förmedlas från en kunnig central där man är noga med att se till att det finns kompetenta duktiga tolkar på plats och kompetenta tolkar att tillgå (utbildar tolkar eller ser till att det finns utbildningar så behovet av tolkar täcks av behöriga tolkar)
• Hör på här: Vid simultantolknig kommer det två teckentolkar och de tolkar 20 minuter i taget! (Alltså kunden bokar två teckentolkar och en språktolk, för samma jobb!)
• Verksamheten anses så viktig att myndigheterna inte släpper taget: det sker i myndighetsregi bekostad med allmäna medel.
• Teckentolkarna belastar inga budgetar, och deras närvaro ifrågasätts inte av någon: varken behovet eller tillgången. Det är en självklarhet som de handikappade har.

Myndigheterna här är verkligen en uppdragstagare av en stark rörelse, den servar, utbildar, centraliserar, kontrolerar, ser till klienterna får vad de enligt lag har rätt till.

Och jag tycker att det låter toppen! Vi språktolkar då?

• Inga är fastanställda
• De flesta språktolkar är ickesvenskar (ni förstår vad jag menar..)
• Vi servar de svagaste av alla, en heterogen grupp vars kanske enda gemensam faktor är att de är fattiga och invandrare. Många med livslång handikapp: aldrig lära sig svenska utan kunskap om samhället utan att kunna ta del av informationen som gäller dem utan att kunna påverka sin situation. Oorganiserade (förstås) med inget självklart gemenskap: att inte vara svenskar räcker inte som agglutinerade faktor om man säger så.. Deprimerade, vilsna, med mössan i handen..
• Vem som helst anlitas som tolk. 80 % är ickeauktoriserade vilket myndigheter, förmedlingar, vården har accepterat för annars skulle man se till att det fanns fler utbilningar, fler kurser fler auktorisationer.
  En kräsen marknad kräver beprövad kvalite...(motsatsen gäller!)
• Förmedlingarna verkar inte göra så mycket för att utbilda sina tolkar eller värna om att behålla och vårda deras kompetens genom att se till att de får hyggliga arbetsvillkor och ersättnigar så de motiveras att auktorisera sig, skaffa specialkompetens eller inte lämnar yrket.
• Vid simultantolknig tolkar vi under hela kursen/föreläsning/framförandet och under pausen vill man att vi tolkar samtalet mellan klienten och övriga deltagare...
• Vem som helst får starta en tolkförmedling. Kunnig om yrket eller om har med tillräckligt mycket pengar och ser vinstpotential i branschen. Kontroll om man följer kollektivavtal, om man har minsta tänkbara standard på arbetsvillkoren?
• Ingen myndighet eller utomstående kontrollerar att flyktingen, patienten, klienten har fått rätt tolkhjälp,
• Upphandlingarna av tolktjänster sker som om man upphandlade toapapper. Upphandlingar där allt ansvar för tolkningen ges förmedlingen. Någon tillsynsmyndighet finns inte. Jag undrar om det uppdagades att flyktingars rättssäkerhet inte har säkrats, kan man som myndighet säga: vi har inget ansvar i vem som kom och tolkade "vi köpte en tjänst billigt men vi hade ingen aaaaaaaaning att priset påverkade kvalitetet...vi litade på förmedlingen".
• Vi har ingen stark organisation som företräder oss. Om man tittar på våra arvoden på de kommunala tolkförmedlingarna så finns det ingen som har följt de kommunanställdas löneutveckling och på vissa håll även försämrat tolkarnas arbetsvillkor (t.ex. genom att gå med på att man ersätter endast en halvtimme per senavbokat uppdrag även om uppdraget var flera timmar långt) Så inte ens ett starkt fackförbund har lyckat förhandla oss schysta villkor.
• Tolklönerna dumpas från alla håll: från myndigheternas sida genom att plöstligt ändra arvodekategori (som Migrationsverket verkar vilja göra i år med asyltolkningen), från förmedlingarna som inte anser att löneökning är något vi behöver och som verkar tyckaatt vi får för mycket per timme och kan klara os s med mindre och sänker våra arvoden hur som helst (exempelvis genom att betala mindre för andra tolktimmen eller mindre för den andra telefonhalvtimmen!)
• Våra arvoden belastar enskilda budgetar ( så är det i Uppsala landsting) vilket gör att minsta sekreterare eller undersköterska gör sitt yttersta för att underlätta den ansträngda ekonomin: ställer upp som och tolk, använder sig av släktingar, frågar öppet "har du någon som kan följa med dig på besöket?"= kan du ordna en improviserad tolk så vi säger det vi ska men struntar i om det når fram på korrekt sätt?
• Pension? semester? sjukersättning? arbetskador? betald vidareutbildnig?
• Samhället upplever oss språktolkar som nödvändigt ont, något man måste ha men helst slipper vars kompetens inte verkar spela någon roll.
• Våra kunders behov tillgodoses på nåder och ses som en skyldighet man har fått på pälsen och inte på sätt som en självklar rättighet av någon har (tillfällig eller livslånt) en "handikapp" och inte kan klara sig själv.
• medmeramedmera....

Myndigheterna (i vårt fall och gentemot våra klienter) är inte tjänande som hos de handikappade utan en högmodig fin dam som betalar motvilligt dessa störande kostnader ur sin börs. Allmosor som vi (tolkar och klienter) bör vara tacksamma för och inte tro alls att de är självklara.

Undantag är nog Rätttsväsendet där vi har ett arvode som är acceptabelt och arbetstvillkor som talar om respekt för vårt yrke.

Skillnaderna i villkoren mellan teckentolkarnaoch vi är så stora på våra exakt lika yrken att svenskhetsfaktor inte kan bortses. En hel svensk branch har svenska arbetsvillkor och den respekten och aktning som den förtjänar. Vi språktolkar utövad framförallt av och för ickesvenskar har arbetsvillkor som liknar the far west: ett laglöst land där myndigheter och förmedlingar roffar åt sig vad och kan. Tolkar och klienter blir indianerna som får det land som blir över och som slaktas och utrotas utan att någon känner något ansvar.
Alltså: när jag såg ljuset i slutet av tunneln, så visade det sig vara ett tåg….