Seriös eller oseriös?

Jag börjar bli trött på dessa adjektiv som låter mycket men säger lite om man inte förklarar vad man laddar orden med.
De uttalas ständigt utan att man får klarhet vilka egenskaper eller brister på egenskaper som kännetecknar den ena eller den andra (och förstås utan att sätta namn på vilken förmedling som de gäller... ).

Vilka parametrar använder vi, ur tolkarnas synvinkel, för att mäta en oseriös förmedling ? Är det en förmedling som:

• Sänker lönerna ?
• eller inte höjer de på flera år alt höjer de så lite att på en 5-års period blir en dumpning?
• Inte bekostar/anordnar/motiverar/främjar personalens kompetenshöjningar (och då menar jag inte den administrativa personalen utan tolkarna)?
• Inte ser som sitt ansvar att flera tolkar blir auktoriserade utan kör som Kajsa Warg (Man tager vad man haver)?
• Inte skickar rätt tolk till rätt uppdrag (hur många gånger får tolken veta vem man ska tolka för iförväg för undvika ev jävsituation)?
• Ger lite information eller öppenhet om löner och arvoden?
• Ingen möjlighet för löntagarna att förhandla lönerna eller arbetsvillkor?

Finns det flera punkter att ta upp? Vilka är lågvattenmärkena för att bestämma "oseriösitet"?

KK-statistik

Jag fick för mig att jag ville se på lite statistik från KK och begärde provresultat för de senaste 10 åren i alla språk. Statistik som borde (trodde jag) vara självklar: si och så många ansökte, si och så många klarade det totalt och si och så många blev ej godkända på den ena eller den andra provdelen, eller hur? Men icke sa Nicke...Sån statistik fanns inte på KK som dessutom påstår att de inte behöver ha det, men TÖI då? eller, den som bekostar KKs verksamhet borde väl ha lite intresse kanske av att granska resultat, jag menar att auktorisera tolkar är ju inte gratis precis...

Så efter 2 veckor och efter specialltkonstruerat program (tro´t eller ej) fick jag en excellefil på 10 921 rader med all information... ett sjok med uppgifter som inte går att utläsa om man inte sitter flera timmar och jobbar. Men... de timmarna hade jag (och en snäll excellkunnig make som tycker att mina fixidéer är intressanta).

Och jag förstår inte hur KK kan kvalitetsäkra eller utvärdera sin verksamhet utan den statistiken, fråga som jag naturligtvis har ställt till KK och väntar tålmodigt på svaret. Det kanske finns andra sätt att granska resultat än att titta på siffror, men siffror kan säga så mycket...

Så nu har jag sorterad statistik som ingen annan har, med värdefullt kunskap om KKproven. Alltså: som enda människa i Sverige besitter jag kunskap om vad sorani/spanska/arabiska/tailändska/finska mm "aspiranter" är bäst/sämt på samt hur ofta och hur mycket...

Att ingen annan velat ha den här informationen tidigare tycker jag är märkligt, men som sagt vill ni veta om ni har oddsen emot er på KK provet så kontakta mig! Det gäller även dig som vill veta om det bara du som inte karade dig eller om det finns ett mönster som ev kan ge förklaring!

Man kan annars tjata på KK att få den sorterad och överskådlig gratis! Lycka till!

Pinsamt

Jag tycker att det känns pinsamt och sorgligt att initiativet för att höja eller inte sänkavåra arvoden ännu mera kommer från annat (oväntat) håll än intressenterna: en (med betoning på EN) förmedling som höjer våra arvoden och upphandlarna på RPS säger nej till för lågt anbud...

Och tolkarna? Vi hoppas, väntar, avvaktar, misströstar, gnäller, börjar titta snett på varandra och mår dåligt.
Vi äter vad som faller utanför andras tallrikar, eller det som någon vill slänga till oss och vi äter tysta utan att att spilla eller smutsa ner kring oss.

Roligt med arvodehöjning förresten, hoppas det blir en trend... Annars det blir tråkigare och tråkigare att jobba när man har börjat känna sig underbetald...

Jag kanske ska byta yrke och skaffa tolkförmedling istället? Jag har redan lärt mig hur man gör: man låter folk tro att vi alla sittter i samma båt, att det är svåra tider och konkurrensen hård medan den egna vinstkurvan stiger och tolkarnas sjunker...

Teckentolk=språktolk enda rätta!

Mer och mer blir jag övertygad om att det enda rätta är att vi språktolkar arvoderas som teckentolkarna.
Vi auktoriseras på liknande sätt av samma myndighet (Kammarkollegiet) och liknande stuidieförbund/folkhögskola/institution. Det finns inga som helst skillnader i våra jobb eller egentligen våra klienter (deras språkhandikapp är livslångt), bara i våra arvoden och arbetsvillkor.

Jag uppmanar därför alla tolkar att ringa sin lokala tolkcentral (alltså för döva och blinda) och fråga vad det är för arvoden och restidsersättning teckentolkarna får, och sen titta i en egna lönespec och se om man kan acceptera skillnaden.

Jag tycker inte vi ska hålla på att bråka med förmedlingarna utan ställa landstingen och myndigheterna till svars (även fackförbunden som avtalar ner våra arbesvillkor) och säga hur förklarar ni löneskillnaden och hur tänker ni åtgärda den?

Vad gäller det i pengar?
Frilansande teckentolk i Uppsala län: 300 för varje timme +150 kr restid+P-avgift+busspengar.
AT i Uppsala: 60+140-P-avgift- buss/bilkostnaden?

Där ser jag tydligt att vår "kamp" finns, att kämpa för att vi kommer till samma nivå som teckentolkarna.
Och förmedligarna bör konkurrera med sina förmedlingsavgifter och våra löner borde följa teckentolkarnas!

Vi måste sluta finna oss i att vara en andraklassens arbetstagare!



Titta gärna på inlägget "Ljuset i slutet av tunneln" och

Att blunda blir inte lätt

Det var flera dagar sen jag skrev något, men jag har inte legat på den lata sidan...

• Jag har begärt och fått statistik från Kammarkollegiet, (mycket intressanta siffror, hör av er om någon vill ta del utav dem)


• jag har pratat med två invandrarorganisationer (bl.a. om brukarråd eller motsvarande tolkråd)


• jag har pratat med flera tolkförmedlingar (om att de kanske borde samarbeta och ersätta P-avgifter , en lätt "arvodehöjning" som inte kostar dem ett öre)


• jag har pratat med flera tolkar (om allt möjligt, men framför allt ocm att det inte går att göra något för att ändra på någonting)

Och det har varit roliga samtal men, ju mer man vet desto svårare är det att acceptera saker och ting så som de är nu beträffande våra arvoden, våra arbetsvillkor. Det finns en acceptans och resignation bland tolkarna som känns från en annan tid eller land. Vi har blivit överkörda så många gånger så vår identitet har blivit att ligga lågt och att försöka att komma "överheten" så nära som möjligt och tro att det där att vi är trygga.

Jag håller på och försöker kartlägga våra arvoden ute i landet, bara en enkel tabell, för att se vad förmedligarna menar när de säger att de "har tolken i centrum" räknat i pengar, men...Vissa förmedlingar har varit jättehjälpsamma och inte krånglat alls med med vad de betalar sina tolakr, men att ll få en arvodelista så är det inte det självklaraste varken från tolkarna eller förmedlingarna.

Samtal med tolk:

-Jag: du som befinner dig i X-län, vilka förmedlingar jobbar du för?

-Tolk: Det är olika

-Vad får du för arvode?

- Hur menar du?

- Hur mycket pengar får du per timme?

- Det är olika

- Men för en timme hos landstinget?

- Jag minns inte...

-Vill du kolla det och skicka informationen till mig?

- Jo...men kanske en annan dag

- Vad heter förmedlingarna?

- Kolla på nätet...


Samtal med tolkförmedling:

- Hej, jag heter Alejandra Ezpeleta, tolk i spanska, jag skulle vilja veta vad ni betalar för arvode till era tolkar

- Var ringer du ifrån?

- Hemifrån...

- Varför vill du veta det?

- Jag kanske vill jobba hos er...

- Vi behöver inga tolkar just nu

- Ok, men era arvoden då? det är väl offentliga handlingar...

- Jo, men...vänta så ska du få prata med ...

( Personen skulle återkomma med informationen, vi sa inte dag, men det har gått en vecka...)


Varför är folk så rädda?

Ibland känns det som om jag försöker få folk att lämna ut känslig information och de är rädda att SÄPO ska komma på de som uppgiftlämnare.

Vem skyddar man egentligen? Förmedlingarna? Sin egen lilla täppa? Vem har något att förlora, vem har något att vinna med det här hemlighetsmakeriet? Finns det individuell lönesättnig? Är lojaliteten köpt?

Hur som helst anser jag att lojalitet är en dygd till en viss gräns, sen undrar jag om det inte är annat än förnekelse och inte vilja se hur saker och ting egentligen ser ut.

För när man börjar se saker och ting med andra ögon är det svårt att blunda...