Att blunda blir inte lätt

Det var flera dagar sen jag skrev något, men jag har inte legat på den lata sidan...

• Jag har begärt och fått statistik från Kammarkollegiet, (mycket intressanta siffror, hör av er om någon vill ta del utav dem)


• jag har pratat med två invandrarorganisationer (bl.a. om brukarråd eller motsvarande tolkråd)


• jag har pratat med flera tolkförmedlingar (om att de kanske borde samarbeta och ersätta P-avgifter , en lätt "arvodehöjning" som inte kostar dem ett öre)


• jag har pratat med flera tolkar (om allt möjligt, men framför allt ocm att det inte går att göra något för att ändra på någonting)

Och det har varit roliga samtal men, ju mer man vet desto svårare är det att acceptera saker och ting så som de är nu beträffande våra arvoden, våra arbetsvillkor. Det finns en acceptans och resignation bland tolkarna som känns från en annan tid eller land. Vi har blivit överkörda så många gånger så vår identitet har blivit att ligga lågt och att försöka att komma "överheten" så nära som möjligt och tro att det där att vi är trygga.

Jag håller på och försöker kartlägga våra arvoden ute i landet, bara en enkel tabell, för att se vad förmedligarna menar när de säger att de "har tolken i centrum" räknat i pengar, men...Vissa förmedlingar har varit jättehjälpsamma och inte krånglat alls med med vad de betalar sina tolakr, men att ll få en arvodelista så är det inte det självklaraste varken från tolkarna eller förmedlingarna.

Samtal med tolk:

-Jag: du som befinner dig i X-län, vilka förmedlingar jobbar du för?

-Tolk: Det är olika

-Vad får du för arvode?

- Hur menar du?

- Hur mycket pengar får du per timme?

- Det är olika

- Men för en timme hos landstinget?

- Jag minns inte...

-Vill du kolla det och skicka informationen till mig?

- Jo...men kanske en annan dag

- Vad heter förmedlingarna?

- Kolla på nätet...


Samtal med tolkförmedling:

- Hej, jag heter Alejandra Ezpeleta, tolk i spanska, jag skulle vilja veta vad ni betalar för arvode till era tolkar

- Var ringer du ifrån?

- Hemifrån...

- Varför vill du veta det?

- Jag kanske vill jobba hos er...

- Vi behöver inga tolkar just nu

- Ok, men era arvoden då? det är väl offentliga handlingar...

- Jo, men...vänta så ska du få prata med ...

( Personen skulle återkomma med informationen, vi sa inte dag, men det har gått en vecka...)


Varför är folk så rädda?

Ibland känns det som om jag försöker få folk att lämna ut känslig information och de är rädda att SÄPO ska komma på de som uppgiftlämnare.

Vem skyddar man egentligen? Förmedlingarna? Sin egen lilla täppa? Vem har något att förlora, vem har något att vinna med det här hemlighetsmakeriet? Finns det individuell lönesättnig? Är lojaliteten köpt?

Hur som helst anser jag att lojalitet är en dygd till en viss gräns, sen undrar jag om det inte är annat än förnekelse och inte vilja se hur saker och ting egentligen ser ut.

För när man börjar se saker och ting med andra ögon är det svårt att blunda...