Seriös eller oseriös?

Jag börjar bli trött på dessa adjektiv som låter mycket men säger lite om man inte förklarar vad man laddar orden med.
De uttalas ständigt utan att man får klarhet vilka egenskaper eller brister på egenskaper som kännetecknar den ena eller den andra (och förstås utan att sätta namn på vilken förmedling som de gäller... ).

Vilka parametrar använder vi, ur tolkarnas synvinkel, för att mäta en oseriös förmedling ? Är det en förmedling som:

• Sänker lönerna ?
• eller inte höjer de på flera år alt höjer de så lite att på en 5-års period blir en dumpning?
• Inte bekostar/anordnar/motiverar/främjar personalens kompetenshöjningar (och då menar jag inte den administrativa personalen utan tolkarna)?
• Inte ser som sitt ansvar att flera tolkar blir auktoriserade utan kör som Kajsa Warg (Man tager vad man haver)?
• Inte skickar rätt tolk till rätt uppdrag (hur många gånger får tolken veta vem man ska tolka för iförväg för undvika ev jävsituation)?
• Ger lite information eller öppenhet om löner och arvoden?
• Ingen möjlighet för löntagarna att förhandla lönerna eller arbetsvillkor?

Finns det flera punkter att ta upp? Vilka är lågvattenmärkena för att bestämma "oseriösitet"?

KK-statistik

Jag fick för mig att jag ville se på lite statistik från KK och begärde provresultat för de senaste 10 åren i alla språk. Statistik som borde (trodde jag) vara självklar: si och så många ansökte, si och så många klarade det totalt och si och så många blev ej godkända på den ena eller den andra provdelen, eller hur? Men icke sa Nicke...Sån statistik fanns inte på KK som dessutom påstår att de inte behöver ha det, men TÖI då? eller, den som bekostar KKs verksamhet borde väl ha lite intresse kanske av att granska resultat, jag menar att auktorisera tolkar är ju inte gratis precis...

Så efter 2 veckor och efter specialltkonstruerat program (tro´t eller ej) fick jag en excellefil på 10 921 rader med all information... ett sjok med uppgifter som inte går att utläsa om man inte sitter flera timmar och jobbar. Men... de timmarna hade jag (och en snäll excellkunnig make som tycker att mina fixidéer är intressanta).

Och jag förstår inte hur KK kan kvalitetsäkra eller utvärdera sin verksamhet utan den statistiken, fråga som jag naturligtvis har ställt till KK och väntar tålmodigt på svaret. Det kanske finns andra sätt att granska resultat än att titta på siffror, men siffror kan säga så mycket...

Så nu har jag sorterad statistik som ingen annan har, med värdefullt kunskap om KKproven. Alltså: som enda människa i Sverige besitter jag kunskap om vad sorani/spanska/arabiska/tailändska/finska mm "aspiranter" är bäst/sämt på samt hur ofta och hur mycket...

Att ingen annan velat ha den här informationen tidigare tycker jag är märkligt, men som sagt vill ni veta om ni har oddsen emot er på KK provet så kontakta mig! Det gäller även dig som vill veta om det bara du som inte karade dig eller om det finns ett mönster som ev kan ge förklaring!

Man kan annars tjata på KK att få den sorterad och överskådlig gratis! Lycka till!

Pinsamt

Jag tycker att det känns pinsamt och sorgligt att initiativet för att höja eller inte sänkavåra arvoden ännu mera kommer från annat (oväntat) håll än intressenterna: en (med betoning på EN) förmedling som höjer våra arvoden och upphandlarna på RPS säger nej till för lågt anbud...

Och tolkarna? Vi hoppas, väntar, avvaktar, misströstar, gnäller, börjar titta snett på varandra och mår dåligt.
Vi äter vad som faller utanför andras tallrikar, eller det som någon vill slänga till oss och vi äter tysta utan att att spilla eller smutsa ner kring oss.

Roligt med arvodehöjning förresten, hoppas det blir en trend... Annars det blir tråkigare och tråkigare att jobba när man har börjat känna sig underbetald...

Jag kanske ska byta yrke och skaffa tolkförmedling istället? Jag har redan lärt mig hur man gör: man låter folk tro att vi alla sittter i samma båt, att det är svåra tider och konkurrensen hård medan den egna vinstkurvan stiger och tolkarnas sjunker...

Teckentolk=språktolk enda rätta!

Mer och mer blir jag övertygad om att det enda rätta är att vi språktolkar arvoderas som teckentolkarna.
Vi auktoriseras på liknande sätt av samma myndighet (Kammarkollegiet) och liknande stuidieförbund/folkhögskola/institution. Det finns inga som helst skillnader i våra jobb eller egentligen våra klienter (deras språkhandikapp är livslångt), bara i våra arvoden och arbetsvillkor.

Jag uppmanar därför alla tolkar att ringa sin lokala tolkcentral (alltså för döva och blinda) och fråga vad det är för arvoden och restidsersättning teckentolkarna får, och sen titta i en egna lönespec och se om man kan acceptera skillnaden.

Jag tycker inte vi ska hålla på att bråka med förmedlingarna utan ställa landstingen och myndigheterna till svars (även fackförbunden som avtalar ner våra arbesvillkor) och säga hur förklarar ni löneskillnaden och hur tänker ni åtgärda den?

Vad gäller det i pengar?
Frilansande teckentolk i Uppsala län: 300 för varje timme +150 kr restid+P-avgift+busspengar.
AT i Uppsala: 60+140-P-avgift- buss/bilkostnaden?

Där ser jag tydligt att vår "kamp" finns, att kämpa för att vi kommer till samma nivå som teckentolkarna.
Och förmedligarna bör konkurrera med sina förmedlingsavgifter och våra löner borde följa teckentolkarnas!

Vi måste sluta finna oss i att vara en andraklassens arbetstagare!



Titta gärna på inlägget "Ljuset i slutet av tunneln" och

Att blunda blir inte lätt

Det var flera dagar sen jag skrev något, men jag har inte legat på den lata sidan...

• Jag har begärt och fått statistik från Kammarkollegiet, (mycket intressanta siffror, hör av er om någon vill ta del utav dem)


• jag har pratat med två invandrarorganisationer (bl.a. om brukarråd eller motsvarande tolkråd)


• jag har pratat med flera tolkförmedlingar (om att de kanske borde samarbeta och ersätta P-avgifter , en lätt "arvodehöjning" som inte kostar dem ett öre)


• jag har pratat med flera tolkar (om allt möjligt, men framför allt ocm att det inte går att göra något för att ändra på någonting)

Och det har varit roliga samtal men, ju mer man vet desto svårare är det att acceptera saker och ting så som de är nu beträffande våra arvoden, våra arbetsvillkor. Det finns en acceptans och resignation bland tolkarna som känns från en annan tid eller land. Vi har blivit överkörda så många gånger så vår identitet har blivit att ligga lågt och att försöka att komma "överheten" så nära som möjligt och tro att det där att vi är trygga.

Jag håller på och försöker kartlägga våra arvoden ute i landet, bara en enkel tabell, för att se vad förmedligarna menar när de säger att de "har tolken i centrum" räknat i pengar, men...Vissa förmedlingar har varit jättehjälpsamma och inte krånglat alls med med vad de betalar sina tolakr, men att ll få en arvodelista så är det inte det självklaraste varken från tolkarna eller förmedlingarna.

Samtal med tolk:

-Jag: du som befinner dig i X-län, vilka förmedlingar jobbar du för?

-Tolk: Det är olika

-Vad får du för arvode?

- Hur menar du?

- Hur mycket pengar får du per timme?

- Det är olika

- Men för en timme hos landstinget?

- Jag minns inte...

-Vill du kolla det och skicka informationen till mig?

- Jo...men kanske en annan dag

- Vad heter förmedlingarna?

- Kolla på nätet...


Samtal med tolkförmedling:

- Hej, jag heter Alejandra Ezpeleta, tolk i spanska, jag skulle vilja veta vad ni betalar för arvode till era tolkar

- Var ringer du ifrån?

- Hemifrån...

- Varför vill du veta det?

- Jag kanske vill jobba hos er...

- Vi behöver inga tolkar just nu

- Ok, men era arvoden då? det är väl offentliga handlingar...

- Jo, men...vänta så ska du få prata med ...

( Personen skulle återkomma med informationen, vi sa inte dag, men det har gått en vecka...)


Varför är folk så rädda?

Ibland känns det som om jag försöker få folk att lämna ut känslig information och de är rädda att SÄPO ska komma på de som uppgiftlämnare.

Vem skyddar man egentligen? Förmedlingarna? Sin egen lilla täppa? Vem har något att förlora, vem har något att vinna med det här hemlighetsmakeriet? Finns det individuell lönesättnig? Är lojaliteten köpt?

Hur som helst anser jag att lojalitet är en dygd till en viss gräns, sen undrar jag om det inte är annat än förnekelse och inte vilja se hur saker och ting egentligen ser ut.

För när man börjar se saker och ting med andra ögon är det svårt att blunda...

Upphandlare-->Förmedling-->Tolk

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Tror du inte att jag vet något om dig?

Finn ett fel

Plats: utblidning arrangerad av landstinget.
Två teckentolkar (som frilansar) och en språk Atolk (gissa vem).
Språktolken tolkar hela tiden , två timmar med 10 min paus.
Teckentolkarna tolkar 20 min var (så som man ska)

Vad blir det för arvode för exakt samma jobb?

(Varning för starka siffror!!)



Teckentolkarna tolkade alltså halva tiden men fick mer än dubbelt så mycket ändå...

Man blir arg, eller hur?
Hur kan våra vår tolkfömedlingar gå med på dessa arvoden?
Kan Landstinget i Uppsala län förklara på ett godtagbart sätt den otroliga skillnaden?
Kan man med självaktningen i behåll påstå att man inte vet hur siffrona ser ut?
Varför är det så?

OBS!! Den här bloggen handlar om hur dåligt vi språktolkar tjänar och är inte på något sätt
kritisk till teckentolkarnas arvoden!!!

Siffrona är hämtade från AT-lönerekvisition och information erhållen per tel den 23 sept i Uppsala med tolkcentralen.

Ljuset i slutet av tunneln

Ju mer man fördjupar sig i ämnet desto svårare är det att få ordning på det hela.
"Om vi hade något at jamföra oss med", funderade jag och såg jag ljuset i slutet av tunneln:
TECKENTOLKARNA! de gör exakt samma jobb som oss. Finns det skillnader mellan dena helsvenska tolkkår, med en stark rörelse bakom sig (handikappsrörelsen) med, i stort sett, helsvenka klienter... och oss?
Ja, det finns stora skillnader må ni tro.

De flesta (teckentolkar) är svenskar och fastanställda

• Alla är utbildade eller auktoriserade, de servar (enligt lag) sina svenska (flertalet) klienter t.o.m. på hyregästföreningsmötenivå.
• Tolkarnas löner höjs och förhandlas enligt kollektivavtal med rätt till semester, pension osv, osv.
• Tolkuppdragen förmedlas från en kunnig central där man är noga med att se till att det finns kompetenta duktiga tolkar på plats och kompetenta tolkar att tillgå (utbildar tolkar eller ser till att det finns utbildningar så behovet av tolkar täcks av behöriga tolkar)
• Hör på här: Vid simultantolknig kommer det två teckentolkar och de tolkar 20 minuter i taget! (Alltså kunden bokar två teckentolkar och en språktolk, för samma jobb!)
• Verksamheten anses så viktig att myndigheterna inte släpper taget: det sker i myndighetsregi bekostad med allmäna medel.
• Teckentolkarna belastar inga budgetar, och deras närvaro ifrågasätts inte av någon: varken behovet eller tillgången. Det är en självklarhet som de handikappade har.

Myndigheterna här är verkligen en uppdragstagare av en stark rörelse, den servar, utbildar, centraliserar, kontrolerar, ser till klienterna får vad de enligt lag har rätt till.

Och jag tycker att det låter toppen! Vi språktolkar då?

• Inga är fastanställda
• De flesta språktolkar är ickesvenskar (ni förstår vad jag menar..)
• Vi servar de svagaste av alla, en heterogen grupp vars kanske enda gemensam faktor är att de är fattiga och invandrare. Många med livslång handikapp: aldrig lära sig svenska utan kunskap om samhället utan att kunna ta del av informationen som gäller dem utan att kunna påverka sin situation. Oorganiserade (förstås) med inget självklart gemenskap: att inte vara svenskar räcker inte som agglutinerade faktor om man säger så.. Deprimerade, vilsna, med mössan i handen..
• Vem som helst anlitas som tolk. 80 % är ickeauktoriserade vilket myndigheter, förmedlingar, vården har accepterat för annars skulle man se till att det fanns fler utbilningar, fler kurser fler auktorisationer.
  En kräsen marknad kräver beprövad kvalite...(motsatsen gäller!)
• Förmedlingarna verkar inte göra så mycket för att utbilda sina tolkar eller värna om att behålla och vårda deras kompetens genom att se till att de får hyggliga arbetsvillkor och ersättnigar så de motiveras att auktorisera sig, skaffa specialkompetens eller inte lämnar yrket.
• Vid simultantolknig tolkar vi under hela kursen/föreläsning/framförandet och under pausen vill man att vi tolkar samtalet mellan klienten och övriga deltagare...
• Vem som helst får starta en tolkförmedling. Kunnig om yrket eller om har med tillräckligt mycket pengar och ser vinstpotential i branschen. Kontroll om man följer kollektivavtal, om man har minsta tänkbara standard på arbetsvillkoren?
• Ingen myndighet eller utomstående kontrollerar att flyktingen, patienten, klienten har fått rätt tolkhjälp,
• Upphandlingarna av tolktjänster sker som om man upphandlade toapapper. Upphandlingar där allt ansvar för tolkningen ges förmedlingen. Någon tillsynsmyndighet finns inte. Jag undrar om det uppdagades att flyktingars rättssäkerhet inte har säkrats, kan man som myndighet säga: vi har inget ansvar i vem som kom och tolkade "vi köpte en tjänst billigt men vi hade ingen aaaaaaaaning att priset påverkade kvalitetet...vi litade på förmedlingen".
• Vi har ingen stark organisation som företräder oss. Om man tittar på våra arvoden på de kommunala tolkförmedlingarna så finns det ingen som har följt de kommunanställdas löneutveckling och på vissa håll även försämrat tolkarnas arbetsvillkor (t.ex. genom att gå med på att man ersätter endast en halvtimme per senavbokat uppdrag även om uppdraget var flera timmar långt) Så inte ens ett starkt fackförbund har lyckat förhandla oss schysta villkor.
• Tolklönerna dumpas från alla håll: från myndigheternas sida genom att plöstligt ändra arvodekategori (som Migrationsverket verkar vilja göra i år med asyltolkningen), från förmedlingarna som inte anser att löneökning är något vi behöver och som verkar tyckaatt vi får för mycket per timme och kan klara os s med mindre och sänker våra arvoden hur som helst (exempelvis genom att betala mindre för andra tolktimmen eller mindre för den andra telefonhalvtimmen!)
• Våra arvoden belastar enskilda budgetar ( så är det i Uppsala landsting) vilket gör att minsta sekreterare eller undersköterska gör sitt yttersta för att underlätta den ansträngda ekonomin: ställer upp som och tolk, använder sig av släktingar, frågar öppet "har du någon som kan följa med dig på besöket?"= kan du ordna en improviserad tolk så vi säger det vi ska men struntar i om det når fram på korrekt sätt?
• Pension? semester? sjukersättning? arbetskador? betald vidareutbildnig?
• Samhället upplever oss språktolkar som nödvändigt ont, något man måste ha men helst slipper vars kompetens inte verkar spela någon roll.
• Våra kunders behov tillgodoses på nåder och ses som en skyldighet man har fått på pälsen och inte på sätt som en självklar rättighet av någon har (tillfällig eller livslånt) en "handikapp" och inte kan klara sig själv.
• medmeramedmera....

Myndigheterna (i vårt fall och gentemot våra klienter) är inte tjänande som hos de handikappade utan en högmodig fin dam som betalar motvilligt dessa störande kostnader ur sin börs. Allmosor som vi (tolkar och klienter) bör vara tacksamma för och inte tro alls att de är självklara.

Undantag är nog Rätttsväsendet där vi har ett arvode som är acceptabelt och arbetstvillkor som talar om respekt för vårt yrke.

Skillnaderna i villkoren mellan teckentolkarnaoch vi är så stora på våra exakt lika yrken att svenskhetsfaktor inte kan bortses. En hel svensk branch har svenska arbetsvillkor och den respekten och aktning som den förtjänar. Vi språktolkar utövad framförallt av och för ickesvenskar har arbetsvillkor som liknar the far west: ett laglöst land där myndigheter och förmedlingar roffar åt sig vad och kan. Tolkar och klienter blir indianerna som får det land som blir över och som slaktas och utrotas utan att någon känner något ansvar.
Alltså: när jag såg ljuset i slutet av tunneln, så visade det sig vara ett tåg….

Att vara en åsna eller icke vara en åsna

Min morfar brukade berätta om ett sätt som man använde i Spanien att få åsnor att bära mer än vad de var "beredda" att göra: Man belastade med en övervikt för att sen "avlasta" åsnan med bara en del av övervikten vilket åsnan uppfattade som en lättnad och accepterade den, nu, tyngre lasten med tacksamhet för "det kunde ha varit värre".

Jag tror att det pågår en sådan process just nu med oss tolkar, våra arvoden sänks rejält för att vi ska förhandla oss uppåt ( om det nu överhuvutaget är möjligt att göra) något och hamna lägre än vad vi låg förut men högre än vad som erbjuds nu och vi kommer att bli så nöjda "det kunde ha varit värre".

Jag tror att kunderna har fattat att det finns marginaler att tjäna på att pressa tolkförmedligarna som får ta kampen med tolkarna. Därför tycker jag att förmedligarna har ett stort ansvar när det gäller att signalera för smärtgränser och upprätthålla en lönenivå för oss tolkar gentemot kunderna.

Kunderna och förmedlingarna har ett ansvar för att vårt yrke inte urholkas på folk som vill växa och bli kvar i yrket. Och vi tolkar har ett ansvar, eller en skyldighet att dranågon form av anständighetsgräns: Hit, men inte lägre.

Vi är inte åsnor, eller?

Asyltolkningen

Det verkar som om man tänker halvera våra arvoden på MIG.
Titta gärna på http://www.tolksidan.se/ där det finns information om upphandligen.

Jag anser att vi inte ska ge oss in i debatten om vilken förmedlig som är bäst eftersom alla har varit med och sänkt våra arvoden av den ena eller andra anledningen så det finns fog för försiktighet åt alla håll och kanter när det gäller att välja "lojalitet".

Men framför allt tycker jag att vi bör samla vår kämpanda mot RPS sätt att upphandla tolktjänster, som om vi vore toapapper eller suddigum. Jag undrar om de har samma policy när det gäller att rekrytera handläggare, poliser, beslutsfattare och chefer. Där man har insett att behörighet och kompetens har en prislapp som stiger med tiden och inte kan sänkas hur som helst. Vad skulle hända om handläggarna plöstligt ifck 30 % mindre i lönekuveret? Det skulle vara skandal att ens våga utala ett sådant önskan, men när det gäller tolkar verkar det vara inga problem, man inte se oss som lön/uppdragstagare utan som förbrukningsvara vars pris gäller att sänka, långt under vad som är anständigt!

Vi måste engagera oss, är vi tysta så betyder det att vi accepterar villkoren och det kan jag knappast tro!
Kolla med STOF vad som gäller om bojkotten av asyltolkningen, det står inget om det på deras hemsida.

Ta reda på vad ni får för arvode innan ni åker på uppdrag! Vi måste bli mer "arvodemedvetna" veta vad vi får.
Kolla gärna på tabellen var vi borde ligga som lägst och var vi ligger nu...

Ha en bra tolkvecka

Att vara en fasad

Om det finns ca 5000 verksamma tolkar och ca 800 är auktoriserade, så förstår vi att vi pratar om ett yrke där det flesta inte har beprövad kompetens, ett faktum som döljs, eftersom i varje förmedlings presentationskort står det att man bemannar uppdragen med Auktoriserade tolkar eller med specialkompetens i den mån det är möjligt, men siffrorna talar ett tydligt språk: 80 % av uppdragen utförs av icke auktoriserade tolkar. Och det är dessa som bestämmer status och lönestatistik. Vi har ett yrke där vem som helst kan kalla sig tolk, och som anlitas och skickas ut att tolka.

Jag menar inte att ickeauktoriserade tolkar är dåliga tolkar, men varför ska man satsa på yrket och auktorisera sig när man får jobb ändå? Vem som helst kan börja jobba som tolk. Vi konkurrerar med folk som kommer tillfälligt till yrket, med en kusin som lärde sig svenska snabbt, med hemtjänst folk som följer med till dr, med en undersköterska "som har läst spanska i skolan och är jätteduktig".

Vi har lågstatus yrke och vår sjunkande ersättning är en speglig av detta. Lägre arvode gör att färre satsar på att växa inom yrket, låga krav på vem som anlitas gör att de som vill ha det som yrke tappar lust och ork att fortsätta och börjar köra taxi eller jobba med annat.

Varför är det att så få som satsar på yrket och får auktorisation?

Vems ansvar är det att det ha blivit så? Vilket ansvar har tolkförmedlingarna? Vilket ansvar har stora kunder som landstingen, kommunerna, rättsväsendet? Vilket ansvar har Kammarkollegiet?

Vad tycker du?

326 kr

Statistik på vad en auktoriserad tolk fick 1991 och vad en auktoriserad tolk får idag för ett "vanligt" uppdrag
(ej DV:s taxa) och jämför det med kurvan för en primärkommunalanställdas månadslön ( från www.scb.se/templates/tableOrChart____28330.asp)

• Uppgifterna om tolkarvode är hämtade från:
  Uppgift från vad en tolk minns var arvodet för AT tolk var 1991, 210 kr.
  
• Uppgift från utskick från Uppsala kommuns tolkförmedling som talar om att 2002 och även 2005 fick vi 255 per timme.
  
• 240 kr är genomsnittet idag för ett vanligt uppdrag.

Om vi hade följt löneutvecklingen för kommunalanställdas borde vi få ca 326 kr i timmen 2007, om vi hade följt de privatanställdas ännu högre (413 kr)... Vad är rimligt att begära som arvode idag? är 326 kr rimligt?

Arvode i Uppsala 2002 mm

Här hittade jag arvoden 2002 på Uppsala Kommuns tolkförmedling (finns inte längre).

Vissa förmadlingar har sina arvoden på nätet men de är svårtolkade. Jag ska försöka få klarhet i vad som gäller, men nu lägger jag upp de jag hittade som gällde för 6 år sen och dagens DVs tabell 2.För att de kan fungera som underlag och jämförelse med vilka arvoden vi får idag.

Överallt läser vi om behovet av tolkar (senast sista veckan på DN) men vi är nog den enda bristvaran som devalveras, dvs, blir mindre och mindre värda...Varför är det så tro?

Vad vill vi ha för arvode?

Jag fick mail från Uppsalatolkarna med en fråga som förvånade mig.

Jag citerar frågeställningen:
"Tanken är att det ska bli en rejäl arvodeshöjning och jag har vissa siffror klara för mig MEN jag vill att ni gärna sänder in förslag till arvoden. Jag tror inte att vi som tolkar någonsin har blivit tillfrågade om hur vi vill ha det med tolkarvodet och restidsersättningen och telefontolkningar mm. Så nu vill jag uppmana er att ta och tänka lite på det här och komma med förslag på hur ni ser på det med när det gäller:
a- Tolkarvodet
b- Restidsersättningen inom stan med bil/buss samt utanför stan och till andra kommuner
c- Telefontolkningd- Avbeställningstidene- OB-tilläggf- Övriga viktiga punkter som inte nämnts här uppe.
Tänk på att alla vill ha så bra betalt som möjligt men det ska vara rimligt att vilja ha det höga arvodet mot vad kunden är beredd att betala för. Det hjälper inte att ha höga tolkarvoden när det slutar att komma in tolkuppdrag, eller hur?"

Jag måste säga att jag aldrig tänkt i de banorna. Jag saknar historisk information och vet inte hur tolklönerna/arvoderna har utvecklats under de senaste åren. Någon som vet? Vad får ni för arvode? finns det individuell löne/arvodesättning? Vad får man ute i landet? kan vi samla ihop lite information tillsammans?
Vad är rätt arvode tycker ni?